Det är alltid mörkast före gryningen, ett uttryck som i efterhand kan beskriva avslutningen av förra året och inledningen av 2019. Under senhösten och i allt starkare utsträckning ända in i julhelgen dominerade ett starkt negativt sentiment finansmarknaderna där konjunkturell oro späddes på av en fortsatt tro på penningpolitisk åtstramning. Tolkningsföreträdet var tydligt negativt och 2018 stängde i moll. När första kvartalet nu är över så kan vi istället blicka tillbaka på en helt fantastiskt stark start på året och i princip all oro är som bortblåst – åtminstone om man ser till börsens utveckling.
Jag skrev i somras om ett åskväder som drog in över min rofyllda semesterort, med kvardröjande minnen av parasoller som flög i de plötsliga stormvindarna och regnet som sedan drog in och abrupt ersatte det varma sommarvädret. Årets första kvartal har varit en inverterad upplevelse. Där en eufori bryter ut, baserat på egentligen bara en enda sak. Centralbanken i USA. Från den reala ekonomin har vi fått ganska många indikatorer på en avmattning under kvartalet, såväl i Europa som i Kina och många bolag har rapporterat om svaghet. Det kan röra såväl biltillverkare som banker vars resultat eller outlook är tydligt sämre än förväntat. Likaså har exempelvis centralbanken, vid sidan av flera andra institut, dragit ner sina tillväxtförväntningar för innevarande år. Långa räntor, som trots påverkan av centralbankers agerande, ändå återspeglar något slag av framtida förväntningar prisar nu in extremt låga räntor långt in i framtiden. Igen.
Vi har levt i denna miljö under många år nu. Först överraskade och tveksamma, sedan allt mer accepterande för att slutligen lite uppgivet konstaterande att detta sannolikt är "the new normal". Japanska 10-åriga räntan nu negativ och den svenska på 0,2 procent vilket är nära historiska bottennivåer. I alla "normala" fall indikerar detta en extrem misstro mot såväl den ekonomiska tillväxten som mot stigande inflation. Om det inte indikerar recession så åtminstone en riktigt svag tillväxt.
Men trots detta är börsen urstark. Skälet är förstås diskonteringseffekten. Med låga räntor från centralbankerna så stimuleras ekonomin vidare. De aviserade minskningarna av centralbankernas balansräkningar förväntas nu övergå i status quo och ekonomin såväl som investerarna själva förväntar sig vara fortsatt understödda av en mycket stödjande penningpolitik under all överblickbar framtid. Alla investeringar som genererar en bättre avkastning än den extremt låga riskfria räntan blir attraktiva. Investeringar i bolag som kan både skapa en real värdestegring och samtidigt erbjuda en direktavkastning överstigande det riskfria alternativet, blir väldigt attraktiva. Det vi kan konstatera är att uppgången hittills i år åtminstone delvis har drivits av mer defensiva investeringar, i bolag som förväntas kunna generera tillväxt även i ett svagare konjunkturläge.
Som så många gånger tidigare kan man som luttrad aktieförvaltare konstatera att förväntningar, åtminstone på kort sikt, betyder så mycket mer än vinsternas utveckling i bolagen. På lång sikt råder det motsatta förhållandet. Då är det i princip vinstutvecklingen som är helt avgörande för en aktiekurs utveckling. Men med till synes mycket stor nyckfullhet väljer marknaden att ibland se synnerligen pessimistiskt på framtiden, för att en stund senare applicera ett helt annat synsätt utan att det egentligen inte framkommit så mycket nya fakta.
Vi kan konstatera att under det första kvartalet har frågan runt Brexit fortfarande inte lösts. Tvärtom lika osäkert som i höstas. Handelsdiskussionerna mellan USA och Kina pågår alltjämt, deadline har blivit uppskjuten, men det har egentligen inte kommit så mycket ny information. På marginalen har den gamla dialogen mellan USA och Nordkorea, som under en period helt styrde marknaden, tagit ett rejält steg tillbaka och känns återigen väldigt osäker. Samtidigt har, som sagt, många signaler om en svagare konjunktur levererats från bolag och institut.
När vårsolen nu bryter fram i Stockholm under sen mars, så känns det nog som att marknaden ligger väldigt långt före. Om den nu var för dyster i december så känns det onekligen som att marknaden nu tar sig friheten att euforisk prisa in en ny period av "Goldie lock", där ekonomin fortsatt är kraftigt stimulerad av centralbankerna, men aldrig blir svag nog för att på riktigt påverka vinstutvecklingen.
Som så många gånger förr manar jag till sans. Efter en av de starkaste starterna på ett börsår på mycket länge kan det vara klokt att ta några marker från bordet. Just nu skiner vårsolen, men det har kommit snö i april många gånger förr.